Vilja. På gott och ont.

Jag har märkt att min vilja kan ta mig långt. Nästan hur långt som helst. För att överdriva en smula. Men jag visste faktiskt inte att jag hade den viljan som jag nu upptäckt att jag faktiskt besitter. Ibland. Ni vet när man klarar av något endast tack vare viljan. Exempelvis när jag var livrädd för att åka på dejt i en annan stad, vilket innebar, ingen återvändo. Ja det var tack vare viljan jag tog mig dit. Och lite vin. Och lite övertalning. Men ändå. Eller som i veckan när jag låg i sängen totalt död. Och om jag reste mig upp kändes det som om jag skulle svimma. På vilja tog jag mig till träningen och kände mig lite lite piggare efteråt. Med det rekomenderar jag absolut inte att man inte ska lyssna på sin kropp. Att jag tog mig till träningen var ren idioti och det var rena turen att jag höll mig på benen. Därför menar jag att viljan har man till hjälp på gott och ont.

Och det onda visade sig innan idag, när jag tappade det lite. Skulle göra två kladdkakor, hade bara en form. Den första skulle läggas över på ett annat fat eftersom jag behövde formen. Med hjälp av en stekspade och en osthyvel försökte jag på alla sätt. den gick självklart sönder ju mer jag höll på. Till slut lossna en bit och föll i diskhon. Kakan såg ut som något som kom från soprummet och utmattningen tog över. Skriker högt ett antal gånger, sen slänger jag mig ner på köksgolvet och gråter som ett barn som är högst upp på frustrationsbarometern. Andas. Kom igen andas. Vad håller du på med? Skriker högt igen. Tittar på korkplastmattan. Ta dig samman! Andas och ta dig samman! Jag reser mig. Beskådar kakan. Suckar fullt ljudligt. Tar upp en kakbit från diskhon. sätter den där den ska vara och pusslar ihop kakan. Så. Ingen vet. Ordnar täckmantel med hjälp av frukt eller nåt. Ingen skada skedd. Hoppas ni läser detta imon vänner. Alltså min envetna vilja fick mig att tillslut falla på golvet i gråt av utmattning, men den fick också mig att ta mig samman och göra kakan hel igen. Så alltså. Vilja på gott och ont. 

Nej ni har helt rätt. Det är inte den. Och det är inte jag idag. Som ni förstår såg jag mindre käck ut idag. Mindre brun också.