Otur i turen..

Att just jag cyklade förbi när någon klämde armen mellan bilen och däcket. Alltså,tur att jag kom förbi. Men otur att jag aldrig själv bytt däck och därför aldrig heller behövt använda en sådan man hissar upp bilen med. Vet inte ens namnet på den, därför kommer jag här kalla den; hissaren. Innan jag cyklat förbi hinner jag reflektera över att där är någon som verkar byta däck eller nåt. Just som jag passerat bilen hör jag någon manlig röst ropa: "Stanna, kom hit, hjälp mig". Fasen. Jag får panik när främmande människor ber om hjälp. Svenskt jag vet. Endast mycket lätt panik dock, förutom i detta fall eftersom min hjärna hinner komma ihåg vad jag just sett, någon som byter däck. Och sen tänker jag, någon som behöver hjälp. Byta däck+någon som ropar hjälp = Typiskt. Paniken om vad som komma skall hinner komma ifatt när jag lugnt och sansat vänder cykeln och ställer ner stödet. Jag har ännu inte förstått vad det är som hänt och hur bråttom det är.

Nu inser jag vikten av att jag är där. Hans ena arm sitter fast mellan bilen och däcket och håller på att mosas. Med andra handen räcker han mig hissaren och ber mig snurra. Jag kan bara tänka: Fan,fan,fan hur gör man? Vilket håll? Till slut håller jag endast den still medan han med sin fria hand snurrar hysteriskt. Sedan kommer nästa utmaning. Han ber mig sätta den under bilen. Hur då? Vilket håll? Detta är frågor jag endast tänker eftersom jag inser hur oteknisk jag är och vill tydligen undvika att skylta med detta även i de mest akuta situationerna. Uppstressad av tankar om hur det ska sluta, (ska jag kunna rädda honom) och tyst som en mus försöker jag förstå mig på hur jag ska placera hissaren. Tillslut lyckas jag med hjälp av hans fria hand, och han snurrar så fort han bara kan medan jag bara stirrar och han säger om en om igen "Å Gud, Å Gud". Sen. Vi andas ut. Skönt. Slutet gått allting gått. -Du räddade min arm. Jo tack äntligen, det kändes som en evighet. Undra om det gjorde det för han med? Innan jag hoppar upp på cykeln igen hinner jag få ur mig: Hur gick det med armen? Jag tror inte ens jag väntar på svaret utan cyklar iväg. Skyller mitt fåordiga på chocken. Drama! Undra iaf om det är detta som kan vara höjden av grannsamverkan?

Höjden av bitterhet!

Tro mig, jag har verkligen lyckats stöta på om möjligt den bittraste människa som går i ett par skor. Jag var faktiskt också lite bitter just den dagen, men inte i närheten så bitter som hon. Och det hoppas jag innerligt att jag aldrig heller kommer att bli. Var på väg hem från köpenhamn med tåget, och ja, alla vet ju hur det är med SJ. Det är inte för intet som de gör narr av sig själva på reklamen så jag antar att jag inte behöver förtydliga så mycket att resan inte var helt problemfri. I vilket fall. Äntligen hade vi kommit till helsingborg efter några om och men. Min blåsa tryckte på som sig bör och jag var tvungen att låna Mc donaldstoaletten medan vi väntade på nästa tåg.

Tur! Jag hade en femma. I all hast lägger jag i femkronan i en toalett som var upptagen. Åh störigt! Men oj! tur i oturen. Dörren mittemot öppnas precis och jag ser min chans att ta den toaletten istället. Eftersom jag just lagt i en femma till den andra toan så ser jag ingen anledning att lägga i en till. Så när denne medelålderskvinna ska gå ut från toan så tar jag tag i dörrhandtaget. Varpå hon stirrar på mig. Med sitt onda öga. Hon tittar på mig fortfarande medan hon försöker trycka igen dörren och jag håller lite krampaktigt emot. Jag inser snabbt att det hela känns lite barnsligt och släpper taget lite. Och med kraft puttar hon igen dörren så den låser sig. Sen säger hon: Du får lägga i pengar som alla andra. När jag sen förklarar för henne att jag redan lagt i en femma i den upptagna toan så blir hon lite förnärmad, men menar att det kunde inte hon veta. Nehe.Och?

Vilken vettig människa bryr sig om någon annan lägger i en femma på Mc donaldstoan eller ej? Skulle ett av världens största företag förlora på att jag inte lagt i en peng? Skulle inte tro det. Hur bitter får man lov att bli? Jag kan för mitt liv inte förstå varför hon skulle störa sig på det. Har jag fått betala en femma så ska du göra det också. Är det så en sådan bitter människa resonerar? Jag kan tala om för henne att jag indirekt la i tolv kronor för att använda Mc donalds toa den där dagen, eftersom jag andra gången la i en dansk femma. Jag känner mig helt ok med det. Hoppas att hon också är riktigt nöjd med att hon bajsade ner min dag med en sådan tråkig attityd till sina kissnödiga medmänniskor. Bitterfitta. Skämmes på henne.

Inga bittra miner i Köpenhamn.

När..

När det står något i vägen. När kraften tar slut. När knuffarna är för svaga för att komma förbi. Och jag undrar: "Kraften, vart tog du vägen? Och någon svarar: "Den bara slumrar en stund". Fint.  Stämmer nog mycket väl. Ofta är det så. Att den bara slumrar till en stund. Så brukar det vara. Nu tycker jag att den slumrat lite för länge. Dags för den att vakna igen. Jag behöver den. Jag behöver dig. Jag behöver oss. Men mest av allt behöver jag mig. Kraft, kom tillbaka.

Jag behöver henne.