När det står något i vägen. När kraften tar slut. När knuffarna är för svaga för att komma förbi. Och jag undrar: "Kraften, vart tog du vägen? Och någon svarar: "Den bara slumrar en stund". Fint. Stämmer nog mycket väl. Ofta är det så. Att den bara slumrar till en stund. Så brukar det vara. Nu tycker jag att den slumrat lite för länge. Dags för den att vakna igen. Jag behöver den. Jag behöver dig. Jag behöver oss. Men mest av allt behöver jag mig. Kraft, kom tillbaka.
 |
Jag behöver henne. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar