Är glaset halvtomt...

..eller halvfullt. Det frågade en kurator en gång för några år sedan. Jag kan tycka att det är ett ganska tråkigt och platt uttryck, nästan lite dömande och anklagande om jag nu kritiskt ska granska hennes arbetssätt. Men det var inte det som var tanken. Kanske ändå på grund av det som jag har svårt för hela budskapet att se saker och ting positivt. Det kan lätt bli lite krystat och klyschigt. Men jag ska ändå försöka här nu att skriva ett inlägg med ett sådant budskap och försöka undvika den tillrättavisande klangen som budskapet lätt kan ge. I alla fall, jag och en vän satt på en bänk i helgen med den tidiga vårsolen gassande i ansiktet, samtidigt som vi resonerade kring hur det skulle vara om man försökte anstränga sig och påminna sig om att se saker från den ljusa sidan. Alltså försöka vara lite mer positiv. Ironiskt nog var det lättare sagt en gjort. Som vi alla vet.

Det gick alltså inte många sekunder innan min vän helt glömde bort sig. Det gick förbi en dam med på tok för korta byxor och min vän kommenterade detta i en mycket negativ ton. Snabbt försökte vi rädda hela situationen med att istället fokusera på det positiva: "Vad fantastiskt för henne att hon har så långa härliga ben". Alltså, antingen kan man se: Hon har för korta byxor, eller att hon har långa fina ben. Antingen kan man säga att det är växlande molnighet eller så kan man säga att det är växlande solsken. Får genast en mer positiv klang. Nu är jag ju inte alls av den präktiga sorten som på riktigt är nåt vidare bra på detta. Och jag inser att hela inlägget kan verka lite klyschigt. "se det från den ljusa sidan". Men trots detta vill jag ändå någonstans påminna mig själv och kanske en och annan där ute också om att se dem långa härliga benen istället för det alldeles för korta byxorna. Kanske att somliga stunder då skulle kunna bli lite lättare även om jag förstår att det i vissa stunder inte skulle hjälpa ett skit... Men ändå, de stunder som kan räddas med hjälp av "enkla" medel är värda att räddas. Så slutsatsen blir alltså: Mer långa fina ben och växlande solsken åt folket!  

Inte bara en sten. En "riktig" flintasten!

Mindfullness in i märgen.

..Är helt klart inte min starka sida. Jag måste verkligen öva mig. Det insåg jag när jag häromdagen gjorde en reflektion och förstod att det är helt befängt att nu när våren näst intill just kommit hit, bli stressad över att den ska försvinna. Att våren och sommaren ska gå för fort och vara över på ett kick. Skärpning! Den har ju knappt ens slagit sig till ro. Först ska jag njuta av våren, njuta av sommaren. Ända tills sommarens allra sista dag. Sen är det kanske lite ok att bli stressad och börja tänka på julen och allt tråkigt den årstiden bjuder på och utmanar själen i men fasen inte nu.

Idag har jag varit hög på livet. Årets näst första picknick. Picknick och sol ger mig en riktig high on life kick. Men det kom jag på först när jag kom hem. Från och med nu ska jag använda mina sinnen till det dem faktiskt är till för. Lukta, känna, smaka, se, njuta och leva i stunden. Känna när jag kisar mot solen. Och tycka om bekymmersrynkan som då uppstår. Känna när en fräkne sätter sig på plats. Se hur blå himmelen är. Se där himmelen möter havet och havet möter land. Se hur snygg man är i vårkläder. Känna hur vårskon känns på foten. Hur den klämmer lite. Lukta hur kallt hav luktar. Och smaka hur maten smakar bättre utomhus. Först då kan jag kan uppleva min high on life kick just där. Just då. Just nu. Med dig. Med mig. Med oss. Först då kan jag börja skryta om mindfullness.

Försöker förgäves...

...Att vara nyttig. Jag är urdålig på att sitta och titta på tv på kvällarna utan att äta något. Det är näst intill omöjligt för mig. Eller ja, faktum är att det är helt omöjligt. Så fort jag ätit klart kvällsmaten måste jag komma på vad jag ska äta härnäst. I två och en halv dag har jag haft en chipsskål stående. Jag hade bestämt mig för att inte röra ett chips. Har nu i två kvällar känt mig nyttig och försökt stoppa mitt gottisbegär med hjälp av keso och russin och liknande tråkiga snaks. Mussli, banan, blodapelsin och sånt. Jag erkänner också att jag trots det har tagit någon näve chips., men just efter att jag svalt så har jag låtsas att det inte hände. Jag är som man förstår väldigt konsekvent i mina stunder av nyttighet.

Idag var jag alltså inne på tredje dagen. Jag kunde inte hålla mig längre. Och utan att veta ordet av så har jag vräkt i mig alla chips medan jag och en kompis har levt i någon låtsasbubbla över telefon där vi tror att vi är i något annat liv än där vi är. Låtsaslivet där männen står på rad. Låtsaslivet där vi innan vi kommer på oss själv med att vara patetiska hinner säga: Han får gott vänta på sin tur det finns fler som väntar på denna snygga tjej. (Och vi pratar då mer än gärna med förvrängt röstläge). Moget? Nej kanske inte. Men i alla fall, det låtsaslivet gjorde att jag knappt hann reflektera över hur snabbt jag tryckt i mig samtliga chips i skålen. Inte ens hann jag reflektera över hur gott det var. När jag hamnar i sådana här outhärdliga sugenstunder så frågar jag mig: för vems skull gör jag detta? För vems skull pinar jag mig själv när njutning finns så nära? Visst, svaret kan bli att jag vill vara rädd om mina tänder osv, men i det stora hela så är jag inte helt säker på att jag pinar mig själv så mycket för min egen skull. Så det enda jag kan säga är; NJUT. Njut av chipsen.Njut av snackset. Njut av livets goda.  Männen i låtsaslivet jag och min vän hade över telefon finns ändå inte. De är bara på låtsas. Det är bara de riktiga som finns. Och de riktiga vill ha dig antingen du gillar chips eller ej. Det är åtminstone den filosofin jag vill leva efter. ;)!

Kiosk är livet! Typ.

Söndagsironi.

Vaknar med blåa tår. Och då har jag inte ens dansat igår. Vaknar med blommande munsår. Och då har jag inte ens hånglat igår. Den tragikomiken bjuder jag på. Med glädje. Som i veckan när jag bjöd expediten på texten "medges ej" och försökte intala både henne och mig själv att kortet måste ha avmagnestiserats. Det är helt enkelt sånt man får bjuda världen på. Blåa tår, munsår och "medges ej". Jag misströstar inte. Är säker på att livet bjuder igen snart. Gårdagen var faktiskt trots allt en mycket fin kväll. Hej härliga söndag!

Att stolpa upp...

Det blir gärna lätt när jag skriver att jag går in djupt och analyserar. Idag tänkte jag mer köra på att stolpa upp funderingar som uppstått de senaste dagarna. Stolpa upp är inte är alls min grej då jag är värdelös på att vara kortfattad vilket är hela idén med att stolpa upp. Men vi ger det ett försök:

* Är killar bättre på mindfullness? (Frågan dök upp i ett sammanhang där jag plus vän resonerade kring om killar likt vi tjejer går och väntar på att få exempelvis ett sms från en de dejtar. Och slutsatsen blev något i stil med: Nja, de är nog bättre på att fokusera på vad de håller på med för stunden).

* Att fastna i cosmopolitans sexsidor i väntrummet. Åkte tidigare till träningen för att hinna bläddra lite i nya cosmopolitan. Upptäckte mig själv med att fastna i sexsidorna. Det är då man tittar så ingen sitter bakom och sedan lyfter tidningen närmare sig för att ingen ska kunna se den stora skamliga rubriken. Även om ingen kan se vad man läser så känner man sig väldigt skyldig av någon konstig anledning. Det är precis som om man är säker på att alla kan läsa ens tankar just vid det tillfället och färgen i ansiktet stiger.

* Tror du på horoskop? Fick frågan då jag hysteriskt bläddrade fram till horoskopsidan för att hinna läsa innan träningspasset började. -Nej. Men det ger mig hopp!

* Love is in the air. Såklart det ger hopp när de orden var rubrik. Och fortsättningen löd något i stil med: Männen flockas runt dig men var inte för snabb med vem du ska välja. Såå strävigt när alla stod på rad utanför dörren när jag kom hem, hade inte den blekaste aning om vem jag skulle välja.

* När chips är den enda njutning man kan få.Visste att det låg chips i lådan. Först försökte jag stå emot. Men sedan kom jag på att det verkar ganska idiotiskt att undvika den njutningsfulla stund man faktiskt kan få om man bara går några meter och sedan öppnar lådan. Ren idioti att hoppa över det.

* Utsidan räknas, men insidan avgör. BB-citat, som jag anser stämmer alldeles förträffligt bra.

* Inte den stoltaste stunden i livet. När man laddat upp med godaste fullaste godispåsen och kryper upp i soffan framför BB, för att sitta och gotta sig i andras lycka eller olycka. Men jag inbillar mig att jag tittar med långt mer distans nu till lyckan och olyckan,  än vad man gjorde när man var 15 och såg upp till de flesta som deltog i BB.

* Vår! Tror inte det behövs sägas mer än så. Två veckor kvar till sommartid. Typ. Min klocka har varit på sommartid hela tiden.

* Den kravlösa vänskapen är den sanna vänskapen! Klyschigt men sant. Så skönt att inte behöva göra sig till, skönt att bara vara. Att vara den glada man är just idag. Eller att vara den rötna. Att man är lika uppskattad och älskad som vän antingen man är glad eller röten. Det är fint att känna så.

För att vår och picknick är det bästa vi vet...

Så har det hänt igen...

Jag har återigen blivit förundrad över en karl. Härligt. Och återigen var det i umeå denne befann sig. Det är alltså där man skall hänga. I norrland. Det är där de mogna, modiga och rejäla karla karlarna finns. En vän har alltså varit med om det som är få förunnat. Hon träffade en himla söt och trevlig kille på krogen och han frågade inte om hon skulle följa med hem. Läs noga, han frågade inte om dem skulle gå hem tillsammans. Detta låter himla likt det jag berättade förra veckan tänker ni. Ja det är just vad det är också. Alltså andra personen på mindre än 2 veckor. Han frågade: Vill du ta en fika med mig i veckan? Och inte nog med det, det var inte bara prat och tomma ord. Han hörde av sig och styrde upp fikan. Bra gjort! Heja Heja. Hoppet lyser fortfarande. Inte nog med det. Mannen i fråga var 89:a. Alltså lite yngre. Ändå har han alltså kommit till den fasen i sitt liv då han är trött på att gå hem med folk på fyllan. Bra insikt kan jag tycka. Jaja, visst, visst, man ska inte ropa hej än. Visst kan det också vara en bra raggningsgrej för att man vill en sak men nu ska vi inte tänka så. Jag tror på han. Han har koll. Jag känner det.
Idag är det internationella kvinnodagen och jag har haft middag med kvinnorna i mitt liv. Jag hade bestämt att vi inte skulle ägna några tankar åt karlar under middagen då det är kvinnans dag idag. Men vi upptäckte oväntat nog att hela middag kretsat kring det andra könet. Jag kan tycka att det är Ok så länge vi ägnar tankarna åt dessa mogna modiga karlar i Ume.(Även om det inte endast var det vi gjorde). Oj höll på att glömma at det också är fettisdagen idag, så nu dags för:  härliga Kvinnor och semlor!
Ni är allt och lite till för mig!

Peace!

Arg lapp gånger 2.

Hade en riktigt bra dag. Men just nu känner jag mig måttligt irriterad av förklarliga själ. Kommer ner i torkrummet för att hänga upp min rena tvätt. Osar svettlukt. Ja inte så farligt tänker kanske ni, men det är bara början. Jag kastar iväg en undrande tanke om man skulle kunna sätta upp en arg lapp om sånt, men inser att det skulle låta konstigt: "Du som luktar svett, sluta med det". Nej det går ju inte. Jag accepterar svettlukten och går vidare för att hämta tvätten som ska hängas upp. När jag tagit ut nästan allt faller det något vitt på golvet. Per automatik tar jag upp det och inser att det kan vara ett trosskydd. Slänger det fort, men tar upp det igen. Känner klistret. Shit det är nog ett trosskydd. Mina tankar far fram och tillbaka. Gråten är nära. Det blir gärna så denna tiden på månaden. Jag står böjd över tvätten medan jag andas djupt och funderar på om jag borde tvätta om tvätten eller om jag ska låtsas som ingenting. Till slut beslutar jag mig för att köra en familjen struts och sticker huvudet i sanden. Inget har hänt.

Går med tvätten till tvättrummet och börjar hänga upp. Dock med en gnagande tanke i hjärnan om att dessa kläderna just har åkt runt i samma maskin som någon annan människas använda trosskydd. Äsch, det kan ju har varit en fräsch kvinna som använt det, försäkrar jag mig själv. Eller, det kanske inte ens var något trosskydd. Väl klar med upphängningen är jag på väg ut från tvättrummet och upptäcker då, liggandes på golvet...... ett till trosskydd. Vad är detta? Vad är det för människa som inte har förmågan att ta bort trosskyddet från trosan och slänga det innan det är dags att tvätta sina kläder. Detta var droppen som bidrog till att bägaren rann över. Bara att ta ner tvätten och börja om. Ibland önskar jag att jag var bättre på att vara familjen struts... men just nu känns det ändå skönt i kroppen att jag tvättade om allt. Hade nog inte stått ut med tanken att man går runt med partiklar från någonannans flytning på tröjan...

Onda ögat till dig som förstörde min kväll....