Höjden av otur..

Efter en trevlig uteserveringskväll med härligt folk och god mat, eller ja inte så god mat. Kycklingen var torr och seg och för att känna mig helt nöjd beställde jag efter ceasarsallad in vitlöksbröd. Kände mig såklart inte helt nöjd efter det heller utan mest svullen Skräll! Men i vilket fall, en trevlig kväll med trevliga människor och jag var på väg hem. På min cykel. På min svarta sjösala cykel, med ljummen sommarkväll fläktandes i håret. Kände mig härlig. Som på film. Jag var nästan hemma.

Såg några fjortistjejer på håll som jag skulle möta om bara några sekunder. De satt tre stycken på en cykel. En i mitten. Såklart. Och hon såg ju inte mig. Såklart. Så just precis i stunden då vi möts. Just precis när jag känner mig härlig och sommarljummen och ganska fin ändå. Just precis då så känner denna gapande fjortistjej i mitten på cykeln att hon bara måste slänga ur sin en spottloska. Splasch! Rätt i ansiktet. På mig. Rätt på kinden. På mig. Just när jag kände mig som härligast. Var hon bara tvungen? Tvungen att förstöra min fina fina kväll? Jag tappade orden. Tappade orden av chocken. Och tjejerna var långt bort- Långt förbi, innan jag ens hann vända på huvudet. Men för att inte låta dem komma undan helt och hållet skrek jag högt mitt favorit könsord. Hoppas innerligt att jag lyckades överösta deras äckliga fyllefjortisröster! För efteråt skämdes jag. Skämdes för att ha ropat ett sådant omoget ord. Tack som fan!

Peace love and understanding. Eller?