Tåg...

Det är inte lätt att veta hur man ska vara. Hur man ska göra. Hur man ska bete sig. Ofta spelar det heller ingen roll utan utspelet blir ofta desamma ändå. Nu tycker somliga att jag talar i gåtor och andra vet precis vad jag menar. Jag tänker fortsätta att tala i gåtor, eller att tala i tungor eller hur man nu vill tolka det. Men så här är det: Någon hoppar in i loket. Startar tåget. Någon saktar in bredvid perrongen. Inbjudande. Jag tänker, jag hoppar på tåget. Varför skulle jag inte? Tänker att jag åtminstone kan hänga med till första station. Han har ju ändå börjat köra så varför inte hänga på. Det konstiga är att man fasen aldrig ens hinner till första station innan han redan hoppat av. Förresten spelar det nog ingen större roll om man bara hänger på till första stationen eller om man tar sista stationen med en gång, summan av kardemumman blir oftast densamma ändå. Så även om man försöker vara lite vågad, härlig och tågluffig så är det vad det är. Blir det vad det blir. Inte mycket. Men något lär man sig såklart alltid.

Jo jag inser när jag skriver att vilken vettig människa som helst förstår att jag inte alls talar i några tungor eller gåtor här. Alla förstår precis. Men ändå...

Kanske skulle satsa på båtluffen nästa gång?

Fina tjejer men töntig skylt. För jag är helt orädd.......(typ). Förr på skylten stog det istället: Livet är inte perfekt men det är gott nog. Tyckte nog att den gamla skylten var snäppet bättre...