Nytt hopp...

Idag var jag på Ica. Och det var där mitt nya hopp för mänskligheten visade sig. Tro det eller ej. Men just där i den affären som jag faktiskt inte riktigt gillar. Den omysigaste, opersonligste, ljusaste affären där man aldrig hittar det man behöver, just där, fann jag nytt hopp om människan. Skulle just till att gå till kassorna. Gick förbi första öppna kassan, slängde ett snabbt öga. Ingen lång kö men hon som stod där hade full vagn. Gick till nästa, lika mycket där. Gick tillbaka till den första. Ställer mig bakom kvinnan med den fulla vagnen, varpå hon säger. Hör och häpna. "Du kan få smita före mig".

Det var som om himlen öppnade sig. Såg jag så trevlig ut? Eller hade hon sett min suck när jag slängde ett öga och gick förbi. Jag vet att jag kan ha svårt att hålla inne det jag känner ibland och uttrycker ibland mer än vad jag är medveten om. Denna gången dock till min fördel, uppenbarligen. Men ärligt talat, hur ofta händer något sånt? Jag tror aldrig att jag varit med om det innan. Den ädla kvinnan gjorde min dag. Mer sånt åt folket. Mer generösitet. Mindre ego. Jag är säker på att man vinner på det i längden. Jag kunde inte sluta le åt den kvinnan och hon kanske levde på hennes goda gärning och mitt leende resten av dagen. Vem vet. I vilket fall, det lönar sig. Det lönar sig att vara mindre ego. Nästa gång är det jag som låter någon smita före. (Typiskt bara att jag alltid är på dåligt humör när jag är i den affären). Nästa gång jag är på den andra Ica affären kan vi säga, DÅ är det jag som låter någon gå före...

Nytt hopp alltså!