Verkligheten.

Jo som vi alla märkt så är det i slutet av september nu. Höst med andra ord. Fast att det just var sommar. Jag vet inte hur det hände, men det hände i alla fall. Utan att jag var med på det, utan att jag förberett mig, utan att jag godkänt så har hösten ändå gjort sitt intåg. Sitt intrång. Och jag, kvinna 25 år vaknade härom morgonen såg mig i spegeln och såg hösten i hela mig. Risigt torrt hår med charmig bajsrandutväxt på var sida om sidbenan, inåtfinnar som invaderat hakan, blek hy, garderob av urtvättade kläder, munsår, inte sovit riktigt på hela natten eftersom jag vaknat av att snoret typ kvävt mig varannan halvtimme. Ja så här ser verkligheten ut. För er som missat det. En verklig kvinna. Ingen "dagensoutfit-tjej" som låtsas att man känner sig lika snygg varje dag och att allt är perfekt. Nej. för verkligheten är inte perfekt.

 I verkligheten finns inåtfinnar och snor. I verkligheten är inte håret perfekt stylat varje dag, i verkligehten hinner man inte se över sin outfit innan man går hemifrån tidig morgon, i verkligheten har man inte råd att färga håret när man behöver. Jag antar att jag bara helt enkelt är mer verklig, mer på riktigt än någon av de där dagensoutfit-brudarna. Det känns lite härligt när man ser på det från den synvinkeln. Det kan man alltid tänka på om man känner sig lite avundsjuk på någon som verkar fräsch eller perfekt, att byta synvinkel, byta perspektiv. Då slutar det nästa alltid med att det är jag själv som får det största och mest hedersfullapriset i mitt eget resonemang. Som i detta fall, jag är mer verklig. Klart att man vill vara verklig. Eller?

                                                   Vinterbleka, men jäklar vad verkliga...