1128 km nära..

Jag vet inte om det är alldeles galet eller bara helt naturligt. För mig känns det nog faktiskt helt naturligt. Ringer till goda vännen eftersom jag ska ta en promenad på en halvtimma för att hämta min cykel. Vi pratar om livet i litet och smått. Hon bakar, jag går. Hon bakar, jag går. Hon bakar, jag cyklar. Hon handlar, jag handlar. Hon går hem igen, jag betalar. Hon bakar igen, jag cyklar igen. Hon bakar, jag packar upp varor. Hon diskar, jag bakar. Hon bakar, jag bakar, Vi bakar. Och vi pratar hela tiden...nästan. Ibland blir det tyst i flera minuter för att jag måste räkna hur många dl socker det ska vara och hon måste koncentrera sig på smörkrämen till hennes biskvier. Hon har gjort biskvier hela samtalet. Jag tänker att det måste vara avancerat att göra biskvier. Och jag vet egentligen inte hur noga vi lyssnar på varandra för det tog  en timma innan jag verkligen fattade att det var biskvier hon gjorde, fast att hon informerat mig om det tio gånger.

Det gör inget att vi inte lyssnar så noga på varandra hela tiden, det gör inget att vi tänker på baket samtidigt som vi ska försöka reda ut livets stora fråga. Svaret blir halvdant och tankarna om mjölet i bunken och mannen i livet går in i varandra. Samtalet är oeffektivt och kan antagligen för någon annan verka helt och hållet meningslöst. Men för mig är det allt annat än meningslöst. För mig känns det som att hon är precis nära. Vi bakar precis brevid varandra fast att hon är 1128 km bort. Det känns fint och fullständigt jättemeningsfullt. En promenad, en cykeltur, två Icabesök, 21 kladdmuffins, 30 kolakakor, 29 frallor och 15 mandelbiskvier senare så måste vi lägga på. Inte för att vi vill utanför att vi måste. Samtalet slutar på 2 timmar och 3 minuter och jag antar att det är fullt normalt?
Vi hann inte riktigt prata klart, vi redde ut att vi bakat riktigt fina bakverk och att vi faktiskt är helt jäkla fantastiska, men vi redde aldrig ut livets stora fråga så jag tänker ringa upp henne igen. Jag tänker göra det nu. Och antagligen behövs det minst två timmar till för att reda ut den där stora frågan. Antagligen behövs det ett helt liv, men det gör mig inget. För jag vill prata med dig hela livet..

Alltid nära.