Sköra sköra söndag.

Det är söndag idag. Jag och vän är riktigt sköra. Hon är bakfull men inte jag. Det finns alltså en förklaring till hennes skörhet och kanske också till min. För jag måste alltid ha en förklaring till allt, och nu tror jag det är så att min kropp är slut som artist. Tränade fyra timmar igår och hög-på-livet-kickarna var många. Men nu känner jag mig helt tom och skör. All kraft försvann. Och så är det söndag, så jäkla typsikt. Min värsta dag. Fredag skynda dig!! Söndag och typ höst. Kall vind kommer in från balkongdörren, löven har börjat falla till marken och är gula.

Höst, söndag och ingen sol är ingen bra kombination för oss sköra själar. Behöver något. Behöver något så jäkla mycket. En kick. Hoppet håller på att lämna vän men det vill jag inte ska ske. Imorgon är vi antagligen starka igen. Det brukar vara så. Det brukar gå över fort men skörheten kommer med tätare mellanrum numera. Det gillar jag inte. Hur blev jag en sådan sentimental jäkla människa? Tänkare in i märgen. Och jag har ingen aning om hur man tänker mindre. Inte en enda jäkla aning. Undra om man kan lära sig sånt genom terapi?

Idag går tankarna så här oss emellan. Mig och vän.. Kommer vi vara någon som fyller någon annans tomrum för stunden? Resten av livet? Kanske, kanske inte. Det var inte så någon av oss tänkt livet, men så blir ju livet heller aldrig som man tänkt. Det har jag åtminstone lärt mig, att sluta planera livet. Och det är en vinst att ha slutat med det. En stor vinst. Kanske kommer hon och jag vara de som fyller någon annans tomrum när den behöver, kanske inte. Det finaste är i alla fall att vi fyller ett litet tomrum hos varandra genom att ha varandra i varandras liv. Ständigt. For better or worse. In sickness and health. Du är fin. Där du ligger...