Ingenting är gratis!

Fick alltså det här fina kortet från Ica. "Vissa födelsedagar är speciella. Både för den ska ska fylla och för alla som vill hylla. Du närmar dig nu en sådan dag och det vill vi på ica gärna uppmärksamma genom att säga grattis samt skicka med en värdekupong på en tårta."  ÅH trevlig gest, tänkte jag. Jag får en tårta alltså. Äntligen får jag tillbaks för alla pengar jag lagt i havet på den butiken. För alla gånger jag randomhandlat utan att kolla på en enda prislapp och alltid tagit det dyraste. Det ekologiska. Sen får jag gå dit dagen efter igen eftersom jag insett att jag handlat köttfärs, men inget tillbehör så det går inte att tillaga den. Gått tillbaks och köpt lite mer än det jag skulle. Så gör jag alltid. Nu får jag alltså tillbaks. I tårtform. Inte fy skam, tänkte jag. Innan jag läste det finstilta. Antingen var det alltså en djupfryst tårta eller 40 kronor rabatt på en vanlig. Jag kanske är kräsen och otacksam, men hade det varit för mycket begärt med en hel riktig tårta efter alla dessa år man slentrianmässigt dragit ica-kortet? Efter den upptäckten återgick min generösbeundran till liten form av irritation. Ville dem bara trycka upp i ansiktet "Snart är du gammal, ät tårta så känns det bättre". Jag borde vetat bättre. Ingenting är gratis här i livet. Inte ens tårta... Men för all del. Jag är inte bitter. Och inte gammal. Tack för värdekupongen:)!

Dag i lyxens tecken...

Igår. Det började med att jag blev väckt att telefonen. Mindre lyxigt eftersom jag just drömde om en härlig långtradarkyss som jag om jag fått välja inte skulle bli väckt ifrån. Inte riktigt än. Så sömndrucken svarar jag mellan långtradare och verklighet. En kär vän som befinner sig på en gata en kvart ifrån, som behöver sällskap. Så helt utan att tänka särskilt mycket är jag vardagslyxare nog och beställer en taxi. Sånt gör man ju inte i en småstad om det inte är natt. Men dagen efter juldagen kändes det som en fin idé. Så det var upp ur sängen, in i taxin. Släng kvittot. (Vill inte bli påmind om den onödiga utgift när jag i slutet av månaden kommer klaga för att jag är fattig). Leva för stunden, det är jag bra på. Ibland.

Väl framme. Två vänner till. Så fyra kärlekskranka vänner delar soffa en hel dag och en hel kväll. Med undantag för matköp. Sen tillbaka till soffan. Trängs med stora täcken, kuddar och mysbyxor. Skrattar i skräckblandad förtjusning omvartannat när gårdagen så sakta börjar klarna. Krypa sig på. Juldagen. Det måste vara en förbannelse över den dagen. Varenda år sätter vinet mer spår den dagen än någon annan dag på hela året. Konstigt. Då behöver man en dag i lyx. En dag med soffhäng med fina tjejer. Det är lyx. Jag kan aldrig ligga i soffan en hel dag. Det ger mig panik. Men igår gick det hur bra som helst. Jag tror jag behövde den. Behövde få skratta, behövde få tjata, behövde få mat, behövde få sällskap. Behövde få gå igenom "skickade" tillsammans med någon. Och någon behövde gå igenom "skickade" tillsammans med mig. Vi behöver varann. Hur hade vi annars klarat oss? Svaret är lätt. Vi hade inte klarat oss. Vi hade gått under av att behöva bära allt som vi förstorar upp på våra egna axlar. Det någon förstorar upp måste någon hjälpa till att förminska. Då får vi en balans. Balansen behövs för att ta sig igenom dagar som denna. Liksom skratten. Tack fina för att ni ville dela denna dagen med en röten, ruffsig, kärlekstörstande tjej. Det var lyx för mig. Vardagslyx är: Taxiresor, köpemat, soffhäng med er. Balsam för själen.

JUL!

Trots att jag tydligen inte är ett stort fan av julen, med tanke på att jag kunde äta ett knäckebröd med makrill till frukost dagen till ära, utan att det gjorde mig någonting alls, så vill jag ändå önska alla fina en riktigt God Jul!

Singelhoroskop.

Ibland fastnar jag. Sen går det långa perioder som jag inte ens har en tanke på horoskop. Men igår fastnade jag. Säkert flera timmar. Googlade horoskop hej vilt. I hopp om att tillslut hitta något som lät riktigt bra. Jag var till och med inne på hemmets journal. Det var nog då jag insåg att det var dags att stänga ner. Eller när jag började läsa andras horoskop. NU är det dags att lägga ner. Så fick jag tvinga mig själv att gå ur det spännande horoskopträsket. Att tillägga var att jag hade en vän i andra sidan luren och på varsitt håll sökte vi horoskop och delade med oss av dem som var bra. Eller om något stämde bra. Lyssna på det här. Lyssna på det här. Oj, här kan man se vilket horoskop man matchar med..... Det stod 1.29 på mobilen och vi insåg att det var dags att lägga ner. Vad håller vi på med? Försöker romantisera bilden av vår kommande vecka eller dag genom ett horoskop som antagligen inte betyder någonting.

När jag läser horoskop så skummar jag bara tills jag kommer till kärlek. Av någon anledning är det det stycket som är av största relevans. Varför då? Borde inte ekonomi och arbete vara minst lika intressant? Nej tydligen inte. Kärlek är visst det viktigaste i horoskopvärlden och det är också därför man blir så jäkla besviken när horoskopmakaren exempelvis skriver "om du har en partner..." och sedan inget mer. Kanske att någon borde införa särskilda singelhoroskop? För att undvika den besvikelse som uppstår hos mig när jag ibland fastnar i horoskopträsket. Det känns inte rättvist att mötas av en sådan beskrivning. Nej mer singelhoroskop åt folket alltså! Det skapar en liten gnista i vardagen om det råkar stå att en flirt väntar runt hörnet. Även om det inte skulle stämma så spelar det inte så stor roll. Det är bara grejen att det står där som gör mig lite glad. Ibland kanske man tar saken i egna händer och då spelar det ingen roll om det är jag som skapat mitt "öde" eller om det är horoskopet. Ska jag ta patent på det? Singelhoroskop alltså. Då skulle vi också kunna undvika att man möts av horoskop som gjorts av någon som för tillfället var på dåligt humör. Jag skulle bara skriva horoskop när jag var glad. Alla vet ju hur tråkigt det är när man möts av ett horoskop som genomsyras av tråkighet den kommande veckan. Jag skulle bli en perfekt horoskopmakare.

Vattumannen:  En egensinnig nytänkare som eftersträvar frihet och oberoende. Vattumannen är självständig och har ett stort frihetsbehov. Vattumannen ogillar inblandning från andra. Lyssnar gärna på råd, men gör i slutändan allting på sitt speciella sätt. Ofta mot strömmen, djärv, företagsam och idérik. Vattumannen är en stor humanist som gärna engagerar sig i sociala frågor. Envis och bestämd, hopplös att påverka och styra, men härligt uppfriskande med sin ungdomliga rebellanda och företagsamhet!(dagenshoroskop.nu).

Nytt hopp...

Idag var jag på Ica. Och det var där mitt nya hopp för mänskligheten visade sig. Tro det eller ej. Men just där i den affären som jag faktiskt inte riktigt gillar. Den omysigaste, opersonligste, ljusaste affären där man aldrig hittar det man behöver, just där, fann jag nytt hopp om människan. Skulle just till att gå till kassorna. Gick förbi första öppna kassan, slängde ett snabbt öga. Ingen lång kö men hon som stod där hade full vagn. Gick till nästa, lika mycket där. Gick tillbaka till den första. Ställer mig bakom kvinnan med den fulla vagnen, varpå hon säger. Hör och häpna. "Du kan få smita före mig".

Det var som om himlen öppnade sig. Såg jag så trevlig ut? Eller hade hon sett min suck när jag slängde ett öga och gick förbi. Jag vet att jag kan ha svårt att hålla inne det jag känner ibland och uttrycker ibland mer än vad jag är medveten om. Denna gången dock till min fördel, uppenbarligen. Men ärligt talat, hur ofta händer något sånt? Jag tror aldrig att jag varit med om det innan. Den ädla kvinnan gjorde min dag. Mer sånt åt folket. Mer generösitet. Mindre ego. Jag är säker på att man vinner på det i längden. Jag kunde inte sluta le åt den kvinnan och hon kanske levde på hennes goda gärning och mitt leende resten av dagen. Vem vet. I vilket fall, det lönar sig. Det lönar sig att vara mindre ego. Nästa gång är det jag som låter någon smita före. (Typiskt bara att jag alltid är på dåligt humör när jag är i den affären). Nästa gång jag är på den andra Ica affären kan vi säga, DÅ är det jag som låter någon gå före...

Nytt hopp alltså!

Hon må va rädd..

...men aldrig feg.

Jag har fastnat i Lisa Ekdahlträsket. Jag lyssnar, lyssnar, lyssnar sönder. Kan inte komma loss. Antagligen kommer jag inte sluta fören jag näst intill kräks på hennes alla sanningens ord. För det är vad dem är allihop. Sanningens ord. Verkligen. Det är nog därför jag fastnar så lätt. Sanningens ord och hennes fina stämma. Jag vill ha denna kloka människa hemma hos mig. Hon kan hjälpa mig att sätta ord på det som behövs sättas ord på. Kloka kloka kvinna. Jag ska med hitta dem orden en dag. De behövs. För att kunna lära måste du känna annars blir din kunskap grå och platt. Hon vet precis den där Lisa. Och hon vet också att det är jobbigt att känna. Men hon gör det ändå. Just för att undvika att kunskapen blir grå och platt. Och jag gör det med henne. Känner. För jag vill inte heller att min kunskap ska bli grå och platt. Och dagens låt är på jakt efter solen. Det var gårdagens också. Och kanske morgondagens. Jag vet inte än. Och min favoritrad i denna fina lilla melodi är kanske inte så oväntad för dem som känner mig.  Hon är på jakt efter solen, hon har seger i sitt steg. Hon går rakt in i ljuset, hon må va rädd men aldrig feg. Hon vågar vinna över rädslan, hon kan se sin rädslas grund. Hon säger människan ska inte vara ensam, så kom låt oss dela denna allt för mörka stund. För även om melodin i sig kan verkar mörk så gillar jag bäst när texten någonstans sträcker på sig. Sträcker ut sin rygg. Och är modig. För det är den jag vill vara. Den jag ska bli. Den modiga. Och jag är på god väg. Hoppas jag. Fast jag vet att det kan ta ett helt liv.

Lisa. Deppigt tänker ni. Kanske. Men hon har faktiskt en och annan glad dänga också. Och den kommer jag ta här en annan gång. För jag har den på lager. Den ligger och väntar. På hyllan. På mitt lager… På mitt lager, av låtar som sätter ord på det som behövs.  

Åpen & Snål!

Jag har säkert sagt det förr, men säger det igen. Snålhet kan vara den mest ocharmigaste egenskap man kan ha, enligt mig. Även att vara Åpen tror jag skulle kunna komma ganska högt på listan då det handlar om ocharmiga egenskaper. Igår är jag rädd för att jag utsatt mig för att uppfattas som BÅDE snål och åpen. Inte till min fördel. Inte till någons fördel. Och jag förstår inte alls hur det kunde hända då jag faktiskt är väldigt långt ifrån att vara snål. Däremot är jag väl medveten om och därför heller inte chockad över att min åpna sida tog över.

Vi var på onsdagsquiz. Vilket betyder att ölen och vinet alltid är billigare än i vanliga fall. Min vän beställde först och jag insåg snabbt att de tagit betalt för det "vanliga" priset. "Gå och säg till" säger någon till mig. "Nej men det kan jag väl inte göra? Okej jag gör det". Fick förklarat för mig att det bara är studenter som får det billigare. Och jag är ju student så jag blev därför langaren i sällskapet. Efter en stund blev vi väldigt sugna på snax. Alltid finns det bara nötter, därför blev jag väldigt positivt överraskad då nötterna var slut men att vi däremot erbjöds chips. JA TACK! Vi fick en rejäl skål med mycket goda chips. Dem tog väl slut på 5 minuter. Någon kom med förslaget att vi borde beställa in pommes med dip. Och jag är inte den som är sen att hänga på tyvärr. Sagt och gjort, pommes beställdes in. Varpå någon kom på "det är ju två för en på hela menyn, då kan vi ju beställa två, kan inte du fråga"? Frågan var riktad till mig. Ok, jag gör det. Talar om att vi lika gärna kan ta två då det är två för en. Servitrisen talar snällt om att pommes inte ingår i den menyn. Jag ler snällt tillbaks, och skäms lite smått över min andra gång som snål på en kväll. Vi betalar och servitrisen ger tillbaks en femma. Den kan du få säger jag. Som om det skulle vara generöst? Det kan ju snarare uppfattas som att skratta någon rätt i ansiktet. Så kanske uppfattas snål för tredje gången.

Pommesen kommer in och vi trycker i oss den stora skålen med goda friterade potatisstänger. Dubbeldippar i vitlöksdippen som tar slut innan pommesen är slut. "Ursäkta, kan vi få mer dipp"? Fjärde gången på en kväll som man visar den åpna sidan. Mer dip kommer in, även den tar slut. Sedan även pommesen. Vinglaset är täckt av flottiga fingeravtryck så även quizpappret. Ja, man känner väl sig sådär nöjd vid det här laget. Mätt, go och uppblåst. Jag går till baren för att langa en öl till en i sällskapet, till studentpris. Visar stolt upp studentleget och beställer. Ser på kvittot att ingen rabatt dragits. Fasen. Ska jag behöver påpeka det och återigen uppfattas som snål? Vill inte, vill inte, vill inte. Jo jag gör det. Det är december, jag ska ha råd att köpa julklappar. Fick tillbaka 15 kronor i handen. Borde väl varit nöjd då jag gjort rätt för mig. Rätt ska vara rätt, eller? Nej jag kände mig faktiskt inte så väldigt tillfreds när jag kom tillbaks till bordet och la ner mina femton kronor i plånboken.  Att vara åpen, det kan jag stå för. Det känner jag mig trygg i. Även om det inte är en charmig egenskap så är jag fullt medveten om den och har genom åren fått acceptera att den tar över ibland. Däremot snålheten som visade sig. Det är inte jag. Den kan jag inte stå för. Jag måste skylla på någon annan. Och jag skyller på er som var med. På er som hetsade mig att fråga om diverse ekonomiska oklarheter. Förlåt. Men jag måste skylla på någon. Och denna gången blir det inte på mig...

Och.... vi vann inte. Inte denna gången heller...

Munnen full av chips. (Blev denna kväll kallad för chipstjejen. Jag förstår inte varför?)