Att skylta.

Ja, somliga gillar att skylta med sin partner och att man är i ett förhållande. Efter dagens lilla händelse inser jag att jag omedvetet verkar gilla att skylta med singellivet. Alla skyltar vi med något, eller? Jag och en vän skulle hyra film. Vi valde två Johan Falk filmer eftersom det var söndag, vi var kärlekskranka och Frank Wagner var ett bra offer att vila ögonen på denna dag. Har sett filmerna ett antal gånger förut så vi valde två utan inbördes ordning. Två av dem Frank är med mest i.

När det var dax att betala tittade expediten fundersam på oss. Sedan harklade han sig och försiktigt informerade han om att man brukar se filmerna i ordning och bör därför inte hyra tvåan och sexan. Jag förklarade för han att vi redan sett filmerna och lade såklart till att vi hyr filmerna av en anledning, nämligen att det är söndag och vi vill dreggla över någon. Alltså "Hej vi är singlar". Jag kunde lika gärna skrivit det i pannan. Måste jag skylta? Han skrattade vänligt och sa att de flesta kanske hellre väljer en film med Brad Pitt. Men jag klargjorde glatt att Frank fyller söndagens tomrum alldeles utmärkt. När vi nästan var vid utgången hörde vi hur han och expediten bredvid skrattade till igen. Man måste inte säga precis allt som man tänker, men jag har verkligen en förmåga att göra det. Var kommer det ifrån? Undra vad expediten tänkte: "desperata tjejer, stackarna dem har kanske inte fått något på länge". Aja, vi bjuder på det. Som med det mesta... Men i ärlighetens namn måste jag ändå säga att det är charmigare att skylta med att man är singel än att skylta med sin partner... Det vågar jag påstå.