Ett sms.

I ett sms får det inte plats så överdrivet mycket ord. Inte överdrivet långa meningar. Jag fick ett sms i natt. Utdrag: "Vi ska önska och hoppas på att du är här när vi vaknar imorgon". På någon vis säger detta allt. Det behöver inte stå mer än så. Bakom denna mening finns det hundra bakomliggande meningar. Å jag blir så glad. Så glad för att ha er. Så glad för bekräftelsen ni ger. Bekräftelsen av att man är betydelsefull. Att man gör skillnad. Sån bekräftelse som alla på ett eller annat sätt är beroende av. Och ja, jag är såklart också beroende av den. Ni ger mig den. Med denna enkla mening. I min bekräftelsetörstande höst vore det vansinne att glömma att uppskatta det. Det vore vansinne att tråna efter mer, från annat håll. Det räcker så här.
Jag är långt bort från er idag. Jag vet inte hur många mil. men säkert flera hundra. Eller nåt. (är värdelös på sånt där). Långt bort i alla fall. Men ändå så nära. Jag känner det.

 Det är sol idag. En fin höstdag. Och jag känner att den kommer bli bra. Jag har tagit på mig en tunika med rosor. Ja. Det här blir en bra dag.

I somras. Men fortfarande samma sol. Och den är så fin när den väl visar sig.