Vissa har det bara inte.

Det där kulturella ögat. Jag vill verkligen och jag har absolut försökt. Försökt att vara kulturell. Försökt att förstå mig på tjusningen i att titta på fina fotografier. Visst dem är fina. Men längre än så kommer jag inte. Vi var på fotografiska museet i Stockholm. Det var några kända fotografer som hade fotoutställning och vi tyckte att det lät himla trevligt. De jag var där med hade nog ett lite mer kulturellt öga än mig dock. Okej de stannade inte lika länge vid ett fotografi som vissa andra gjorde, men helt klart längre än mig i alla fall.

Jag ville också se det där fina bakomliggande budskapet som alla andra verkade se. Så jag bestämde mig. Jag ställde mig bredvid en mycket intresserad person och gjorde mig förberedd för att titta på samma fotografi minst lika länge som han. Jag tittade och tittade. Försökte förstå mig på fotot. Vad ser han som inte jag ser? Nej det var bara att acceptera det faktum att jag inte såg på kortet med samma ögon som han. Jag gick vidare. Jag hade gått igenom alla fotografier långt före mitt sällskap och stod rastlös och trampade vid utgången medan jag konstaterade att det var roligare att iaktta människorna som kom och gick. Jag undrar hur mycket jag missar i livet eftersom jag inte kan se det som många andra kan se. Men jag antar att det är bara att gilla läget. Vi intresserar oss för olika saker helt enkelt. Men jag ska göra ett nytt försök........ snart! Kanske man kan öva upp sitt konstöga? Jag ska åtminstone försöka, för jag vill inte missa allt det där fina som somliga kan se och inte jag. Det gör mig frustrerad.

Som den här fina statyn. Jag försökte verkligen förstå mig på den, men jag lyckades inte. Kanske är det som är meningen med konst?