The look!

Okej.Så the look fungerar alltså. Eller det fungerar när man är som minst upplagd för det. Så vad är då the look? eller långa tresekunders regeln som man också kan kalla det. Jo, det är den där långa charmiga men dock så obekväma blicken man ger någon som verkar intressant. Man tittar alltså med tindrande ögon lite för länge. Sånt kan man inte göra i min lilla småstad, då börjar väl folk prata snart om man håller kvar blicken för länge på var och varannan människa. Stockholm tänkte jag, jag testar. Det var dagen efter några glas vin och jag kände att jag var lite bekräftelsetörstande. Min vän hade kört tresekunders regeln flera gånger den dagen och hon försäkrade mig om att den fungerade eftersom hon fick blickar tillbaka. Vi satt på en trevlig uteservering och vännerna jag satt med var helt inne i ett samtal då jag såg någon halvsöt kille gå förbi med en kompis. NU, tänkte jag. Och gav en näst intill stirrande blick på killen, inte alls så tindrande som den riktiga the look ska vara. Men trots den ocharmiga stirrblicken så tittade han tillbaka och vände sen bort blicken eftersom det blev lite obekvämt länge. Jag ansträngde mig. Gav mig fasen på det och höll kvar blicken. Vi fick ögonkontakt igen. Sedan gick de vidare. Härligt tänkte jag. Lite ögonkontaktbekräftelse är väl aldrig fel. Plötsligt upptäcker vi att killarna har vänt och är på väg in på stället vi sitter på. Å nej tänker jag, vad har jag nu gett mig in på. De står i baren en stund och tittar åt vårt håll. Sedan kommer de emot oss. Och såklart sätter sig vid bordet bredvid. Jag inser att jag inte längre är alls upplagd för att sitta en meter ifrån en medelsöt kille och flirta en söndagkväll. Jag försöker fokusera blicken på allt annat. Vad förväntas av mig nu? Måste vi hångla för att jag gav the Look? Han stirrar i ungefär en timme innan dem ger upp och går vidare. Tack och lov. Jag andas ut! Ännu en gång får jag anledning att fundera över hur det kommer sig att karlar ofta verkar ha så höga tankar om sig själva. Hade någon stirrat på mig så hade jag inte tänkt, oj hon vill nog hångla. Jag hade nog snarare funderat över om jag hade glömt ta ur kjolen från strumpbyxorna eller något liknande. Nej, de där karlarna borde komma ner på jorden lite. Men det var roligt att det fungerade. Nästa gång jag ger the look ska jag vara säker på att jag känner för att löpa linan ut. Ja inte hela linan ut, men ni fattar....