Tjejen med framförhållning!

Jag tänkte på det idag. Hur kan det komma sig att man blir lika förvånad varje gång som den där tråkiga veckan i månaden inträffar. NEJ! Jag räknade ut att jag varit med om det över 120 ggr i mitt liv. 120 gånger har jag skrikit NEJ! ändå blir jag lika förvånad varje gång den dyker upp. Och varje gång blir jag lika besviken över att jag inte förberett mig. Jag letar febrilt genom hela lägenheten efter något som kan skydda mina kläder. Fickor, väskor, lådor och jackor. Har man tur hittar man något. Har man inte tur, bara att gilla läget. Ofta snyltar jag av någon som råkar vara med mig just då. Undra hur många tamponger jag är skyldig vänner och bekanta. Säkert 100-tals. Jag borde köpa massa paket och stå och dela ut på torget för att lätta tyngden på mina axlar. Det dåliga samvete jag känner när jag är snyltartjejen.

Så nej. Jag är inte tjejen med framförhållning. Jag är inte den som fyllt upp förrådet i fall om att det skulle bli krig. Min mamma tror att livet skulle bli smidigare för mig om jag någon gång tänkte på att bunkra upp. Men det känns inte som jag att fylla upp förrådet. Det känns inte som jag att kunna välja på vilket schampo jag ska ta idag. Jag är den som letar hetsletar tamponger, jag är den som häller vatten i schampoflaskan och skakar, jag är den som tvättar kulörtvätt med vit tvättmedel för att jag glömt köpa annat, jag är den som får cykla till ICA mitt i baket för att jag inte hade något som man behövde, jag är den som alltid glömmer det viktigaste när jag handlar och jag är den som häller vatten i mascaran och hetstrycker på hårspraysflaskan när det bara kommer ut luft. Visst hade jag kunnat undvika många irritationsmoment om jag varit den som bunkrat upp för kalla kriget. Om jag någon enstaka gång faktiskt kunde skriva en handlingslista. Men nu är det inte så. Och jag gillar läget. Efter mina irritationsutbrott. Irritationsutbrott med skrik av fula ord. Riktigt fula ord. Efter det. DÅ gillar jag läget... känner in lugnet, tar ett djupt andetag och tänker: Tills nästa gång, Då....