Ibland har jag sånna där självömkan dagar. Tar på mig offerkoftan en stund och lyssnar på Melissa Horn.Lät du henne komma närmre, var hon vackrare än mig...Typ. Ibland gråter jag en skvätt och tycker riktigt synd om mig själv. Men sånna dagar gör sig främst påminda på hösten när jag är som mest sårbar. Kanske är det den där speciella veckan i månaden också. Men i sommar har jag faktiskt inte haft särskilt många offerkoftadagar om jag får säga det själv :). I sommar har jag nog kört mer på Beyoncés takter:
Why don't you love me?
Tell me baby why don't you love me?
When I make me so damn easy to love !
Ja, jag kan erkänna att jag vissa dagar faktiskt tror på att texten handlar om mig.
Speciellt efter ett par glas vin.
Då svänger jag på rumpan och är näst intill säker på attBeyoncé gjort texten speciellt till mig.
Att den liksom är tillägnad mig. Då är jag i mitt esse och inget kan stoppa mig. Ja, så är det faktiskt.
Ibland kan Melissa Horn offerkoftan hoppa på mig dagen efter
en sån där skitbra Beyoncékväll. Och jag kan erkänna att jag inte alls längre tror på att
Beyoncé gjort den där låten just till mig;)
Jag är inte beredd. Jag har klätt på mig koftan innan jag ens hunnit märka att den varit påväg.
Den har inte ens behövt kämpa. Ska jag vara ärlig har det till och med hänt
ett par gånger i sommar. Att jag tagit på mig den. Den finns alltså inte bara på hösten.
Det är sant, fast att jag haft en supersommar har den velat vara med några enstaka gånger.
Men som tur är har jag inte haft på den särskilt länge vid de fåtal tillfällen den dykt upp.
Jag har direkt känt av den och efter det bestämt mig för att den får sitta på till en viss tid.
Och när tiden är ute har det varit Shakiras tur:
Pick yourself up
And dust yourself off
And back in the saddle!
Och efter den dängan har jag varit lika rak i ryggen som jag var kvällen innan närjag sjöng och svängde på rumpan som Beyoncé.Ja, jag ljuger väl om jag säger att jag sjöng som henne,
men svängde på rumpan i hennes takt det gjorde jag i alla fall.
Snart är det höst igen. Jag vill egentligen inte ta de orden i min mun men det är sant.
Snart är det höst. Och med hösten kommer offerkoftan och Melissa Horn. Det kan vara härligt att mysa till hennes ljuva röst,så inget ont om det, men jag tror att jag kan hantera min dalar bättre om Waka waka finns tillgänglig och kan påminna mig om när det är dax att ta av offerkoftan. När den kliat för länge, som Mia Törnblom säkert skulle sagt.
Så Shakira får snällt följa med mig in i hösten. Rädda mig när det behövs. Något annat finns inte, jag har bestämt mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar