Bekanta lukter och musik.

Är det inte konstigt? Att en lukt eller en särskild låt kan göra att det infinner sig en viss känsla i kroppen. Att den liksom påminner om något eller någon. Det hände i morse för mig. Jag letade fram en gammal gosig tröja som låg längst inne i en kompis garderob för att jag frös. Och då kände jag det plötsligt. Jag kände igen lukten. Jättemycket. Någon annan luktar som den tröjan. Det måste vara någon från förr. Jag vet inte vem än. Men den gav i vilket fall den där speciella känslan. En bra känsla. Så det måste varit en bra stund i livet när jag brukade känna den här lukten. Den är trygg på något sätt. Har luktat på tröjan lite idag. Men kan inte komma på vem den påminner om så. Kanske är det inte någon speciell. Kanske doftar den bara en viss tid i livet. En bra tid. Jag är känslig för det som påminner om något som varit.

Jag är känslig för lukter. Jag är känslig för musik. Jag är känslig för känslor...Jag har förstått att alla har olika förmåga att känna känslor olika starkt. Vissa är nog på en mer jämn nivå mest hela tiden. Sen finns de ju något som kallas att vara en känslomänniska. Jag tillhör helt klart den gruppen. Den gruppen som genuint knäcker sig i gapflabb men också den som har svårt att dölja ilska och ledsamhet. På gott och ont. Fast mest på gott tror jag. I slutändan. Men jag lär mig med tiden att handskas med dem. Känslorna. Både de härliga och de sträviga. När en strävig känsla kommer, tränar jag mig på att inte bli rädd. Att låta den där jobbiga känslan få vara där och hoppas på att den tröttnar. En gång försökte någon lära mig att trycka bort jobbiga känslor. Jag tror att jag är glad att jag aldrig riktigt lärde mig hur man gjorde det.

När en härlig känsla kommer tränar jag mig på att stanna upp.Hur ser det ut omkring mig, hur känns det i kroppen. Jag vill vara här och nu, för jag vill minnas den där stunden precis som den var. Precis som den kändes. Men det är svårt att lära sig att leva i nuet. Det är ett livsprojekt. Jag är i alla fall glad att jag blivit medveten om mitt livsprojekt så jag har en möjlighet att börja träna. If you live you will learn and I live and I learn.

Den här bilden har fångat nuet. Ögonblicket. Och skrattet. Skrattet i nuet. Eller hur man vill. Jag gillar den. (fast jag vet att du inte gör det. Du får lära dig).