Jultidningar-ett fördärv.

Är det bara jag som får ont i hjärtat när man tackar nej till jultidningar?
Jag kan inte hjälpa det. Det plingar på dörren och jag blir alldeles stressad eftersom jag tror att jag om möjligt råkat ta någon annans tvättid. Jag tror att någon är här för att skälla på mig så jag tappar glaset när jag diskar och det blir ett jäkla liv när det går sönder på allt annat porslin i diskhon.

Okej dax att öppna alltså. Jag tar ett djupt andetag och förbereder mig på att ha något bra att säga. Men där står en liten kille på kanske 8-10 år. Hans uttryck är att han har sålt smöret och tappat pengarna. Sen frågar han med låg röst, (precis som om han redan vet svaret och att det inte är någon idé att fråga): "hej, vill du köpa jultidningar? Och jag segar på svaret eftersom jag så gärna vill säga ja, för jag vill inte leva upp till det svaret han redan visste att han skulle få. "neej tyvärr, kanske en annan gång" säger jag. Stänger dörren. Men direkt vill jag bara vända och öppna igen och säga: Klart att jag ska ha en jultidning. Men jag gör inte det. För jag vill inte ha någon tidning. Eller borde man köpa av barmhärtighet? Jag får så ont i hjärtat när jag vet att så många säger nej. För vem köper jultidningar i September.

Ja, jag vet jag är fjantig. Det är ingen som tvingat dem att sälja jultidningar. Men ändå. Dem vill väl för fasen också ha en smörgåsgrill precis som jag fick på min tid. Nästa gång ska jag bannemej köpa. Och om jag råkar säga nej ska jag ångra mig på riktigt. Som jag gjorde på stan när ett litet barn kom fram och frågade om jag ville köpa Majblomma. Jag hade inga kontanter och sa nej. Men jag fick så ont i hjärtat så jag sprang efter honom och sa att han skulle vänta tills jag tagit ut pengar så köpte jag ett par stycken ändå. Jag är för blödig.  Jag kommer bli ruinerad om jag fortsätter så här. Jag måste kamma mig.