Hetsätning!

Ja, det var uppdukat med en skål med chips, en skål med godis, en skål med stjärnchips och ytterliggare en påse godis. Vi var tre personer. Trots det hetsåt två av oss som om vi bara hade en skål med chips som vi var rädda för skulle ta slut. Jag tror att det sitter i, från förr. Då var vi alltid minst sju personer som skulle dela på en eller två påsar. Då fick man vara framme om man skulle hinna få något eftersom dem tog slut på två röda. Jag skyller på det i alla fall. Att det sitter i från förr. Som om någon tvingade oss att äta på tid.  Hur fort kan man  äta upp en chipspåse? Och när allt var slut kände man sig alltid lika besviken och undrade om någon kunde tänka sig att cykla och köpa en påse till. Mycket vill ha mera. När jag och min vän som jag hetsåt med igår hade köpt en chipspåse tillsammans förr i tiden, om det bara var vi två, så delade vi upp påsen i två skålar för att man skulle slippa vara rädd för att den andra åt mest. Ja, vi var väl kanske 15 år.

Men lite har vi nog utvecklats trots allt. Till skillnad från förr, blir vi nu efter ett tag medvetna om vad vi håller på med, innan det tar slut. Förr kom vi på det först efter allt tagit slut. Det tycker jag är en bra insikt. Den kan man komma långt med. Jag undrar dock om man har ätit för många dumle liiite för hetsigt om man kommer hem med dumleklet på strumpan? Ja, jag tror det. Jag måste skärpa mig!