Men jag känner inte för att tänka på hur ofta. Jag känner inte för att räkna ut hur mycket pengar jag lägger på mat i månaden. Jag känner inte för att veta hur mycket pengar jag hade kunnat spara om jag inte lagt onödiga kronor på dyrare priser. För jag känner inte för att byta affär. Min mataffär är mitt vardagslyx. (som om det är det enda vardagslyxet jag sysslar med), kanske inte men ändå! Jag vill ha det kvar.
Så snabbt på med lite mascara (jag vet, jag är också en av dem som tycker att det är fjantigt att piffa sig för affären), men okej jag har börjat trotsa det. Jag erkänner, ibland piffar jag mig faktiskt för att gå till affären och idag var en sån dag. Och med mina nya madickenskor och stickad höstmyströja plus lockigt hår av fuktigt väder så kände jag mig faktiskt som en riktig madickentjej. Det kändes härligt.
Väl inne i affären kom jag på mig själv med att jag betedde mig som han i hundtricket som försöker glömma ketchupen med mening. Inte för att jag försökte glömma något på bandet, men jag kom på mig själv med att gå omvägar och att gå tillbaka till förra hyllan för att jag tyckte mig se någon potentiell. Börjar jag bli desperat? Tror inte det. Möjligen efter en sked, någon gång ibland men inget annat. Ikväll ska jag mysa med mitt nya vardagslyxinköpta te framför "ensamma mamma söker" med tända ljus och me, myself och I. Det känns härligt. Tro det eller ej, jag trodde heller aldrig att jag skulle uttrycka de orden.
Nu finns det te flickor, till våra traditionella "ensam mamma söker" kvällar. Ikväll gör vi dock ett undantag för traditionen och tittar på varsitt håll. |
Ja, förresten om någon skulle undra över träningstillfälle 2, så är min nya insikt: Gå inte in för att "the looka" för mycket. Det nya får bli "Spontan the looka". Tror mer på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar