Omoget in i märgen!

  Jag var hemma hos en vän. Skulle precis ge mig av efter att vi suttit och stalkat Idol-Olle lite. Men bara lite. Jag hade bråttom. Väldigt bråttom, när min vän lägger av det gamla uttjatade skämtet Ann-Ahl. Vi knäcker oss. Ja jag vet humorn är inte på topp, men det blir värre. Mitt i "knäcker-så-man-viker-sig" gapflabbet tryckte det på hos min vän. Ni vet när man skrattar så mycket att man inte riktigt kan kontrollera eller än mindre bry sig om att det är en prutt på väg. Ja ni förstår ju själva. Om man kunde vika sig mer av gapskratt så utlöste prutten detta. Den var så oväntad mitt i allt att vi skrattade så vi grät. Varför är det så att man även i vuxen ålder tycker att en fis kan vara så rolig? Ja jag vet, otroligt omoget det finns väl vettigare saker att skratta åt. Som riktiga skämt till exempel. Men ibland är det bara så härligt att få skratta. så vad man skrattar åt spelar egentligen mindre roll. Kan jag tycka i alla fall....

Bilden har inget med texten att göra. Men har fått önskemål om fler bilder.