Ibland tappar man hoppet. Om än bara tillfälligt. ibland tappar jag hoppet på att det finns vettiga karlar. Ibland tappar jag hoppet på att jag någon gång ska lära mig att förstå karlar. Det är inte lätt alltid. De säger en sak men menar en annan. De visar en sak men menar en annan. De utstrålar en sak menar en annan. Ja ni förstår, det är inte lätt. Men jag förstår att även karlarna ibland tappar hoppet på oss kvinnor, för vi är inte alltid heller lätta att ha att göra med kan jag tänka mig. I vilket fall, när jag hamnar i "tappa hoppet träsket", brukar jag sätta på den HÄR: Fungerar nästan alltid. En gnista tänds åter.
Idag har jag tappat hoppet. Men inte på karlar. Jag tror på er. Däremot har jag näst intill tappat hoppet för människans förmåga att känna solidaritet. Hur kan så många tänka så skevt? Idag är en sån "nära tappa hoppet dag" och ni förstår nog varför. Jag blir frustrerad över när folk inte tycker som jag. Jag är inte så bra på sånt, att acceptera vad folk tycker. Inte i sådana här skarpa lägen i alla fall. För mig känns det självklart, men tydligen inte för alla. Hoppas att Journey fungerar även då det inte handlar om karlar. Jag vill att min gnista i form av tro på människan ska tändas åter.
Somliga har mer pengar än hjärta, men jag är glad och stolt för att ha mer hjärta än pengar. Halva raden tjuvade jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar