Livet visar sin bästa sida...

Jag. Två vänner. En soffa. Idol. Chips. Myskläder. Ljus. Godis. Mat. Vi ligger med skålen i knät. Frossar. Det är så gott. Så himla gott. Vi äter. Och äter. Proppmätta. Kämpar för att hålla uppe ögonen. Det gör alla. Bara lite till. Måste se vem som åker ur idol. Någon börjar snarka. Skönt då gör det inget om jag också vilar ögonen lite. Då gör det inget om jag är osocial. Till sist sover alla som tre barn i fosterställning framför idol som aldrig verka ta slut. Vi vaknar samtidigt. Drar upp dregglet som precis är på väg ner till kudden. Oj somnade vi? Mysigt. Det är godis kvar i skålen. Lycka. Vi länsar resten. Och jag myser. Jag myser av att jag fått sova med er framför idol. Helt kravlöst. Med chips i mungipan och keliga kläder utan bh. Röten. Men ändå hel.

Lördag. Jag. Plus en vän. Vin. Tacos. Alicia keys. Chips. Oändliga samtalsämnen. Vi maler. Byter ämnen helt utan sammanhang. Helt utan ordning. Maler på om allt som måste behandlas. Måste bearbetas. Måste ältas. Måste bockas av. Oj, är klockan så mycket? Dax att bege sig vidare. Vidare till övriga fina som väntar på stan. Tack fina människor för en näst intill perfekt helg.  (Ja, jag säger näst intill). Alltid ska det vara nåt.:)