Hiphop och rnb Dj. Ja vad säger man. Jag går lös. Kan inte hjälpa det. Kan inte sansa mig. Efter ett par glas och en tung hiphop dänga så tror jag att jag är beyoncé. Jag tror att jag har hennes rumpa och hennes moves. Jag märker inte det själv, men jag har fått berättat för mig att jag kör putmunnen och jag dansar som om jag ska dö imorgon. Jag är i min dansbubbla. Jag kan inte ens dansa. Men jag låtsas. Och det fungerar. De som känner mig kallar den för rumpdansen. Jag undrar varför?
Så här i efterhand kan man känna att man borde sansat sig lite. Men vad fasen. Varför ska man be om ursäkt för sig själv hela tiden? Varför inte leva ut? Varför inte få tro att man är i samma klass som Beyoncé för en kväll? Kanske att jag borde skämmas lite. Men jag orkar inte.Jag bjuder på det. Det är härligt att dansa. Jag gillar de kvällarna. Det är dem kvällarna som är som bäst. De kvällarna man minns. Långt efteråt. Jag hade hur kul som helst. Mer beyoncédans åt folket.
Och här hade jag tänkt att bjuda på en dansbild. Men jag känner mig inte riktigt redo. Inte än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar