Idag. En sån dag som man vill hoppa över. Än så länge. Jag känner ändå ett hopp. Tror att den kan sluta bättre än vad den började. Än så länge, en sån dag som jag önskar att min underbaraste var här. Vi kunde ligga i min soffa hela dagen. Älta gårdagen. Skratta. Kioska. Och skratta ännu mer. För att få någon form av distans. Distans från en kväll med vin. För att få det behöver jag få älta och skratta lite. Vi gjorde ältningen och skratten över telefon istället. Det var skönt. Men det är inte samma sak. Inte i närheten. Jag saknar dig så in i norden! Idag är jag liten. Mycket liten. Böjd rygg.
Men innan dagen är slut så kommer jag att ha rätat ut varenda kota. Jag kommer stå rak igen. Jag känner det. Och du hjälpte mig med första biten. Första kotan. Det är några kvar. Men någon ringde mig och sa: "säg allt du är sugen på idag, så åker jag och köper det så tänder vi ljus och kioskar i din soffa". Så jag tror alltså inte att det kommer bli några större problem att räta upp de sista kotorna också. Jag hoppas inte det i alla fall. Om det skulle bli det så hörs vi ikväll igen fina. Jag önskar att jag kunde följt med och hälsat på dig. Det vet du. Men man kan ju inte alltid få som man vill. Det har man ju fått erfara. Vi ses till jul. Och då ska vi kramas!
Nu: duscha. Skölja bort allt dåligt. Allt som inte behövs. Det som hindrar mig från att känna mig stark. Det som hindrar mig från att känna mig rak. Sen ska jag gå ut. Andas. Frisk luft. Ren luft i mina lungor. Ny luft.
Du är så fin! <3 Tack för det!
SvaraRadera