Alltså, jag lutar mig tillbaka och litar på mitt horoskop. Det känns bekvämt. Härligt. Okomplicerat. Så jag njuter. Jag njuter av att slippa analysera. Slippa älta. Slippa ångra. Bara vara. Hej, här är jag. Jag lever. Jag lever ut. Gör det som kommer mig för. Och hoppas att inte trampa någon på tårna. För jag orkar inte tänka på det nu. orkar inte fundera över om man trampar någon på tårna. Nästa månad. I november. Då ska jag vara mindre ego. Mindre i min bubbla. Våga se om jag trampar någon på tårna. Och ta konsekvenserna för det. Men inte nu. Inte idag. Inte imorgon. Inte nästa vecka. Nu lutar jag mig tillbaka och förlitar mig på mitt horoskop. Det är det enda jag kan och vill göra just nu. Jag gömmer mig bakom det. Horoskopet. Det känns skönt. Jag lever för stunden en stund till. Tar chansen när jag får den. Chansen att leva ut. Hoppar över att skämmas. Hoppar över att ångra. Bara gör. Jag säger Mu till livet och gör peace-tecknet ett tag till. Det är det jag gör bäst.
Hanna va bra du skriver.
SvaraRaderaPuss Agnes